slappmigaldrigfri

Nu har jag levt ett par månader som sambo, det är inte första gången som sambo men det är första gången som sambo i ett bdsm-förhållande.

När jag först fick reda på vad J gillade och behövde var jag tveksam, jag var visserligen inte helt oerfaren men det kändes som ett stort steg att ta.
Jag var tveksam men kärleken och nyfikenheten gjorde att jag vågade ta steget.

Första kvällen var lite av en skräckblandad chock, vi satt hemma i vårt vardagsrum och han började förklara...
Lite regler och sånt hade vi varit inne på förut, men då hade jag alltid mitt eget hem att gå till, min egen trygghet men nu skulle vi alltså börja vårt nya liv tillsammans.

Mina vardagsregler var följande:

Hemma fick jag bara kalla honom master, hade vi nån gäst hemma skulle jag säga hans namn, han skulle ha hand om mitt bankkort, jag fick inte ha trosor på mig om inte jag bett om lov och han godkänt det, jag skulle bära mitt nya guldhalsband med stolthet, sexuellt fanns jag till för honom och eftersom jag pluggade och var hemma mer föll det på min lott att städa, tvätta och diska.
Den som var hemma först skulle laga mat, men på helgerna var det jag som skulle sköta det.
Vi skulle storhandla ihop men det var mitt ansvar att se till att det finns mjölk,bröd etc hela månaden, behövdes det handla fick jag be om pengar.

När han kommit så långt, var jag redo att packa min väska och sova hos mamma, han lät inte klok och jag började verkligen fundera på om jag ville det här.
Han såg naturligtvis min oro och förklarade att han givetvis också hade skyldigheter gentemot mig.

Till exempel så skulle han alltid tänka på mitt bästa, vara rättvis, han skulle inte stressa fram saker jag inte var redo för,han skulle ta hand om mig, han skulle vara lyhörd och framförallt så förklarade han att det fanns stoppord och bromsord som jag skulle använda när det inte gick mer.

Sen fortsatte han min lista:
Jag var tvungen att be om lov innan jag köpte nåt till mig själv, böcker,kläder,väskor etc etc.
Jag skulle alltid vara rakad och fräsch och jag skulle ta emot de straff som han bestämde och tyckte jag gjort mig förtjänt av.

ag var inte överlycklig när jag gick och la mig, men jag ville ändå ge det en chans.
Till saken hör att jag i normala fall är ganska självständig, har varit singel i flera år och med andra ord, ville jag köpa en väska för 5000 så gjorde jag det, fick jag sen leva på havregrynsgröt resten av månaden så var det min ensak.
Jag kanske inte är ett ekonomiskt geni men jag är nöjd med mitt liv.
Så att behöva be en annan människa om lov att köpa nåt till mig själv kändes oerhört kränkande och förnedrande.

Dagen efter var det dags för skola för mig och jobb för honom, jag hade inga trosor på mig men hade tagit på mig ett par jeans för att dölja det.
J log när vi stod i hallen och skulle gå, -du kommer vänja dig fortare än du tror.
Jag muttrade bara till svar och fick mig en lätt örfil över kinden, jag tittade upp och såg att leendet var borta.
-Vad sa du?
-Ja master, det kommer jag att göra
-Duktig flicka, här är dina reservpengar, dem ska du bara ha i nödfall om nåt oväntat händer och då sparar du kvittot.
Det är inga smörgås,cigg eller godis pengar tillade han och log igen.
Jag tackade och gick till skolan.
Dagen gick långsamt, jag kunde inte koncentrera mig, såg någon, anade någon, skulle folk tycka att jag var pervers om dom visste?
Förmodligen, jag tyckte ju det till och med själv, speciellt som jag börjat bli upphetsad av tanken att lämna över mig själv så totalt till en annan person.
Visst jag hade känt honom länge och jag älskade honom, men ändå, det kändes inte normalt....