Så vad går det ut på?
Ja det finns ju lika många svar på det som det finns förhållande, men för mig är det kryddan, spänningen och kärleken.
De få som vet om hur vi lever, brukar ifrågasätta varför jag går med på att bli förtryckt, varför jag låter någon piska mig och bestämma över mig.
Jag anser inte att jag blir förtryckt, det är ett spel och självklart har vi regler precis som alla andra spel.
Är det nåt som inte känns bra, så pratar vi om det och hoppar över det, antingen tills jag vill testa eller så struntar vi i det.
Vi har väldigt tydliga könsroller i vår relation, det passar mig bra.
Jag vill ha det så, jag har inget emot att städa,tvätta och göra det som hör till hemmet.
Det handlar inte om att gå hemma som en piga, om inte min kille vill det så klart ;-).
Nej skämt åsido, vi bråkar aldrig om hushållssaker, vi vet båda vilka förväntningar vi har på den andra och vi lever upp till det.
För mig är det mer värt än att leva i ett så kallat politiskt korrekt förhållande där båda ska göra allt och man blir osäker på vad man har för funktion i förhållandet.
Istället för att hylla skillnaderna så ska alla bli en grå jämlik massa med bråk och gnat som resultat.
När vi storhandlar tillsammans till exempel bär jag aldrig matkassarna, det är nåt han gör, jag klarar av att bära dem men jag gillar att han ser det så självklart att han ska göra det.
Likadant när han öppnar dörren för mig när vi varit ute eller köper en blomma till mig en vanlig vardag.
För mig handlar vårt förhållande om att ta hand om varandra och jag tror att vår lilla krydda gör könsrollerna tydligare och därmed kompletterar vi varandra istället för att konkurerra med vararandra.
Jag förstår att folk tycker att jag är lite konstig som går med på det i ett samhälle där man ska göra karriär, föda barn, vara självständig, hinna umgås med vänner, ta hand om familjen osv men det gör inget.
Det funkar bra för mig och det gör mig nöjd.
Jag har haft vanliga vaniljförhållande men kommit fram till att det är inget för mig.
Så där, nu är det dags för mig att plugga.
Hoppas ni får en bra måndag allihopa.
Kram
De få som vet om hur vi lever, brukar ifrågasätta varför jag går med på att bli förtryckt, varför jag låter någon piska mig och bestämma över mig.
Jag anser inte att jag blir förtryckt, det är ett spel och självklart har vi regler precis som alla andra spel.
Är det nåt som inte känns bra, så pratar vi om det och hoppar över det, antingen tills jag vill testa eller så struntar vi i det.
Vi har väldigt tydliga könsroller i vår relation, det passar mig bra.
Jag vill ha det så, jag har inget emot att städa,tvätta och göra det som hör till hemmet.
Det handlar inte om att gå hemma som en piga, om inte min kille vill det så klart ;-).
Nej skämt åsido, vi bråkar aldrig om hushållssaker, vi vet båda vilka förväntningar vi har på den andra och vi lever upp till det.
För mig är det mer värt än att leva i ett så kallat politiskt korrekt förhållande där båda ska göra allt och man blir osäker på vad man har för funktion i förhållandet.
Istället för att hylla skillnaderna så ska alla bli en grå jämlik massa med bråk och gnat som resultat.
När vi storhandlar tillsammans till exempel bär jag aldrig matkassarna, det är nåt han gör, jag klarar av att bära dem men jag gillar att han ser det så självklart att han ska göra det.
Likadant när han öppnar dörren för mig när vi varit ute eller köper en blomma till mig en vanlig vardag.
För mig handlar vårt förhållande om att ta hand om varandra och jag tror att vår lilla krydda gör könsrollerna tydligare och därmed kompletterar vi varandra istället för att konkurerra med vararandra.
Jag förstår att folk tycker att jag är lite konstig som går med på det i ett samhälle där man ska göra karriär, föda barn, vara självständig, hinna umgås med vänner, ta hand om familjen osv men det gör inget.
Det funkar bra för mig och det gör mig nöjd.
Jag har haft vanliga vaniljförhållande men kommit fram till att det är inget för mig.
Så där, nu är det dags för mig att plugga.
Hoppas ni får en bra måndag allihopa.
Kram
Kommentarer
Postat av: Anonym
Många sanningar och var och en avgör var gränserna går
Trackback